Ny Teknik och Elektronik

Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

11 inlägg 3335 visningar 5 följer Svara, dela mm...   
Användarvisningsbild

Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

Fredrik Reuter  
#793578 Koldioxidavskiljning och -lagring (CCS) är en teknik som involverar att fånga upp koldioxidutsläpp (CO2) från industriella processer, kraftproduktion och andra källor, och sedan transportera och lagra koldioxiden i underjordiska geologiska formationer, såsom uttjänta olje- och gasreservoarer eller djupa salthaltiga akvifer. Målet med CCS är att minska utsläppen av växthusgaser och mildra effekterna av klimatförändringar.

CCS-processen innefattar vanligtvis tre huvudsteg: fångst, transport och lagring. I fångststeget separeras CO2 från andra gaser med hjälp av olika teknologier, såsom kemisk absorption eller adsorption, och komprimeras sedan till en tät vätska för transport. Transportsteget innebär överföring av CO2 till en lagringsplats, vanligtvis genom rörledningar eller fartyg. Lagringssteget går ut på att injicera CO2 i geologiska formationer djupt under jorden, där det kan lagras säkert och i tusentals år.

CCS har potential att spela en viktig roll för att minska utsläppen av växthusgaser och uppnå klimatmål, särskilt inom sektorer där utsläppen är svåra att minska, såsom cement, stål och andra tunga industrier. Tekniken står emellertid också inför betydande utmaningar och begränsningar, såsom höga kostnader, tekniska och operativa risker och frågor om allmänhetens acceptans relaterade till lagringens säkerhet och långsiktiga effektivitet. Trots dessa utmaningar fortsätter CCS att vara ett område för aktiv forskning och utveckling, med många regeringar och industrier som investerar i demonstrationsprojekt och pilotstudier för att utforska dess potential.


Finns det några storskaliga CCS-anläggningar igång?

Det finns flera storskaliga CCS-anläggningar i drift runt om i världen. Här är några exempel:

Sleipner: Sleipner-projektet, som ligger i Norge, har varit i drift sedan 1996. Det fångar upp koldioxid från naturgasen som produceras vid Sleipner och lagrar den i en salthaltig akvifer djupt under havsbotten.

Snøhvit: Snøhvit-projektet ligger också i Norge och har fångat och lagrat koldioxid sedan 2008. Det fångar upp koldioxid från en anläggning för flytande naturgas (LNG) och lagrar den i en saltvattensakvifer.

Gorgon: Gorgon-projektet ligger i Australien och fångar upp koldioxid från en naturgasanläggning och lagrar den i en djupt belägen saltlösning.

Quest: Quest-projektet ligger i Kanada och fångar upp koldioxid från en väteanläggning och lagrar den i en djupt belägen saltlösning.

Detta är bara några exempel på storskaliga CCS-projekt som för närvarande är i drift. Det finns också flera andra projekt under utveckling eller på planeringsstadiet runt om i världen.


Vilka är nackdelarna med CCS?

Det finns flera potentiella nackdelar med CCS, inklusive:

Kostnad: CCS-teknik kan vara dyrt, särskilt för storskaliga projekt. Detta kan göra det svårt för vissa industrier och länder att motivera investeringen.

Energianvändning: Processen att fånga, transportera och lagra koldioxid kräver energi, vilket kan öka det totala energibehovet för ett kraftverk eller en industriell process.

Läckagerisk: Även om lagring av koldioxid i geologiska formationer har visat sig vara allmänt säker, finns det alltid en risk för läckage, vilket kan ha negativa miljöeffekter.

Allmänhetens acceptans: CCS innebär användning av storskalig infrastruktur och potentiell lagring av stora volymer koldioxid under jord. Detta kan väcka oro bland vissa medlemmar av allmänheten om teknikens säkerhet och långsiktiga lönsamhet.

Begränsad livslängd: CCS är inte en permanent lösning för att minska utsläppen av växthusgaser, eftersom lagringsplatserna så småningom kommer att nå kapacitet. Det betyder att det fortfarande kommer att behövas andra lösningar på lång sikt för att komma till rätta med klimatförändringarna.

Det är värt att notera att vissa av dessa nackdelar kan mildras genom korrekt planering, design och reglering.


Hur mycket CO2 har fångats in via CCS?

I september 2021 rapporterade Global CCS Institute att cirka 40 miljoner ton CO2 fångades upp och lagrades genom storskaliga CCS-projekt över hela världen. Detta är en relativt liten mängd jämfört med de globala utsläppen av CO2, som uppskattades till cirka 33,1 miljarder ton 2020. CCS har dock potential att fånga upp en betydande del av CO2-utsläppen från industriella processer och kraftproduktion, vilket kan bidra till att mildra klimatförändring.


Hur mycket energi behövs för att fånga upp 1 ton CO2?

Mängden energi som krävs för att fånga upp ett ton CO2 varierar beroende på den specifika teknik som används för CCS. Men i allmänhet förbrukar CCS-tekniker ytterligare energi, vilket ökar det totala energibehovet för ett kraftverk eller en industrianläggning.
Enligt International Energy Agency (IEA) kan energiåtgången för CCS-teknik efter förbränning variera från 10 % till 40 % av den totala energiproduktionen från kraftverket eller industrianläggningen. Det betyder att för varje producerad energienhet krävs ytterligare 0,1 till 0,4 energienheter för CCS. För förbränningstekniker kan energiåtgången vara så högt som 15 % till 25 % av den totala energiproduktionen.

Därför kommer mängden energi som behövs för att fånga upp ett ton CO2 att bero på den specifika teknik som används, såväl som energieffektiviteten hos kraftverket eller industrianläggningen.


Vad är den genomsnittliga kostnaden i US-dollar per infångat ton CO2?

Kostnaden för att fånga upp ett ton CO2 varierar beroende på den specifika CCS-teknik som används, anläggningens läge och andra faktorer. Men från och med 2021 varierar den beräknade kostnaden för att fånga ett ton CO2 från cirka 50 USD till 200 USD per ton, beroende på projektet och dess omständigheter.

Det är värt att notera att kostnaden för CCS i allmänhet anses vara högre än kostnaden för traditionella fossilbränslebaserade energikällor, såsom kol och naturgas. Detta har gjort det utmanande för CCS-projekt att attrahera tillräckliga investeringar och statligt stöd för att skala upp och bli mer utbredda. Men eftersom fler länder och företag åtar sig att minska sina koldioxidavtryck och uppfylla utsläppsminskningsmålen, kan efterfrågan på CCS-teknik öka, vilket kan sänka kostnaderna över tiden.


Kan infångad CO2 genom CCS säljas som en klimatkompensation?

Ja, fångad CO2 kan säljas som en så kallad offset. En offset är en kredit för en minskning av utsläppen av växthusgaser gjord av en part som kan köpas av en annan part för att kompensera sina egna utsläpp. Marknaden för koldioxidkompensation är utformad för att uppmuntra företag och individer att minska sina utsläpp genom att låta dem kompensera sina utsläpp genom att investera i projekt som minskar utsläppen på andra håll. Projekt för avskiljning och lagring av koldioxid kan generera koldioxidkompensationer, eftersom de involverar avskiljning och lagring av CO2 som annars skulle släppas ut i atmosfären.

Det finns olika typer av koldioxidkompensationer, inklusive verifierade och frivilliga kompensationer. Verifierade kompensationer genereras vanligtvis genom eftermarknader, såsom California Cap-and-Trade Program, som kräver att företag köper kompensationer för att följa bestämmelserna om utsläppsminskningar. Frivilliga kompensationer köps av privatpersoner och företag som frivilligt vill minska sitt koldioxidavtryck.

Koldioxidkompensationer som genererats genom projekt för avskiljning och lagring av kol har använts på både efterlevnads- och frivilliga marknader. Marknaden för koldioxidkompensation är dock komplex och priserna kan variera kraftigt beroende på typen och kvaliteten på kompensationen. Priset på koldioxidkompensationer kan också påverkas av utbud och efterfrågan, regulatoriska förändringar och andra faktorer.


Vad är investeringskostnaden för en anläggning likt Sleipner?

Kostnaden för att bygga och driva ett projekt för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) som Sleipner kan variera kraftigt beroende på den specifika platsen, den teknik som används och andra faktorer.

Sleipner CCS-projektet i Norge, som fångar upp och lagrar cirka 1 miljon ton CO2 per år från naturgasbearbetning, beräknas ha kostat cirka 1 miljard USD att utveckla och har varit i drift sedan 1996.

Det är viktigt att notera att kostnaderna för CCS-projekt kan vara höga på grund av de stora kapitalinvesteringar som krävs för konstruktion och utrustning, samt pågående driftskostnader såsom underhåll och övervakning. Kostnaden per ton fångad CO2 kan dock minska med tiden i takt med att tekniken och infrastrukturen blir mer etablerad och effektiv.


Kräver CCS användning av kemikalier?

CCS (Carbon Capture and Storage) involverar vanligtvis användning av kemikalier i fångst- och separationsprocessen. Kemikalier som aminer eller ammoniak används vanligtvis för att absorbera CO2 från industriella processer eller kraftverk. Dessa kemikalier reagerar med CO2 och bildar en vätska eller fast substans som kan separeras från andra gaser. Den separerade koldioxiden kan sedan komprimeras och transporteras för lagring.

Det finns dock andra metoder för att fånga upp CO2 som inte kräver kemikalier, såsom fasta sorbenter, membran och direkt luftavskiljning. Dessa metoder är fortfarande i de tidiga utvecklingsstadierna och är generellt sett dyrare än kemikaliebaserade metoder.


Hur mycket ammoniak används per ton fångad CO2?

Mängden ammoniak som används per ton fångad CO2 kan variera beroende på den specifika CCS-teknik och process som används. Vissa processer kanske inte kräver användning av ammoniak alls, medan andra kan använda det i varierande mängder.

Till exempel kräver den aminobaserade lösningsmedelsprocessen, som är en av de mest använda CCS-teknikerna, typiskt cirka 0,1 till 0,3 ton ammoniak per ton infångad CO2. Den faktiska mängden som används kan dock bero på faktorer som koncentrationen av lösningsmedlet och den specifika typen av amin som används.

Det är viktigt att notera att användningen av ammoniak i CCS-processer kan ge upphov till oro för potentiella miljö- och säkerhetsrisker, eftersom ammoniak kan vara giftigt och brandfarligt. Därför måste lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa säker hantering och förvaring av ammoniak.


Hur produceras ammoniak?

Ammoniak framställs främst genom en process som kallas Haber-Bosch-processen. I denna process utvinns kvävgas (N2) ur luften med en metod som kallas kryogen luftseparering, vilket innebär kylning och komprimering av luft för att separera dess komponenter. Det separerade kvävet kombineras sedan med vätgas (H2), som vanligtvis härrör från naturgas eller andra fossila bränslen, i närvaro av en katalysator under högt tryck och temperatur för att bilda ammoniak (NH3).

Den övergripande kemiska ekvationen för Haber-Bosch-processen är:

N2 + 3H2 -> 2NH3

Processen kräver mycket energi, vanligtvis från naturgas eller andra fossila bränslen, för att skapa det höga tryck och temperatur som behövs för reaktionen. Det pågår dock ansträngningar för att utveckla mer hållbara metoder för ammoniakproduktion, som att använda förnybara energikällor som vind- och solkraft för att driva processen eller använda biomassa som råvara för väteproduktion.


Hur mycket energi krävs för att producera 1 ton ammoniak?

Den energi som krävs för att producera 1 ton ammoniak varierar beroende på vilken produktionsmetod som används. Den primära metoden för att framställa ammoniak är Haber-Bosch-processen, som använder naturgas som råvara och kräver en stor mängd energi. Enligt International Energy Agency (IEA) är den genomsnittliga energin som krävs för att producera 1 ton ammoniak med Haber-Bosch-processen cirka 40 gigajoule (GJ) naturgasekvivalenter. Detta i sin tur motsvarar ca. 11 MWh per ton ammoniak.

Det finns dock alternativa produktionsmetoder, såsom elektrokemisk ammoniaksyntes, som använder förnybara energikällor som sol- eller vindkraft för att producera ammoniak. Dessa metoder har potential att avsevärt minska den energi som krävs för att producera ammoniak.

Det är värt att notera att produktionen av ammoniak är en komplex process som innefattar flera steg, och den totala energin som krävs inkluderar inte bara den energi som används i själva produktionsprocessen utan också den energi som krävs för att utvinna och transportera råvaror, såsom naturgas och kväve, och för att rena och komprimera slutprodukten.


Vad är Enhanced Oil Recovery – EOR?

Enhanced Oil Recovery (EOR) är en teknik som används för att utvinna ytterligare olja från reservoarer som redan har utnyttjats med konventionella metoder. EOR-metoder används vanligtvis i äldre oljefält där konventionella produktionsmetoder har blivit mindre effektiva.

Det finns flera typer av EOR-tekniker, inklusive:

Termiska metoder: Dessa metoder går ut på att injicera ånga eller varmt vatten i reservoaren för att värma oljan och minska dess viskositet, vilket gör det lättare att extrahera. Detta kan göras med hjälp av tekniker som ånginjektion, cyklisk ångstimulering (CSS) eller ångassisterad gravitationsdränering (SAGD).

Gasinjektionsmetoder: Dessa metoder involverar injicering av gaser som koldioxid (CO2), kväve (N2) eller naturgas i reservoaren för att skapa tryck och tränga undan oljan. CO2-injektion är den vanligaste gasinsprutningsmetoden som används för EOR.

Kemiska metoder: Dessa metoder går ut på att injicera kemikalier, såsom ytaktiva ämnen, polymerer eller alkaliska ämnen, i reservoaren för att förändra oljans egenskaper och göra det lättare att extrahera.

EOR kan ge flera fördelar, inklusive ökad oljeutvinning, förlängd produktionslivslängd för reservoaren och minskad miljöpåverkan (genom att minska behovet av ytterligare borrning och infrastruktur). EOR kan dock också vara dyrt och kräva betydande kapitalinvesteringar.

En potentiell fördel med EOR som har fått uppmärksamhet de senaste åren är potentialen att använda CO2 som fångas upp från industriella processer eller kraftverk som råvara för EOR. Detta tillvägagångssätt, känt som CO2-EOR, kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser genom att lagra CO2 under jord samtidigt som det ger en inkomstkälla för oljeproducenter.


Men är inte då CO2-EOR kontroversiellt ihop med CCS?

Ja, CO2-EOR är ett kontroversiellt ämne, eftersom det handlar om att använda infångad CO2 från industriella processer eller kraftverk för att utvinna fler fossila bränslen. Vissa hävdar att detta tillvägagångssätt kanske inte är förenligt med ansträngningar att övergå till en koldioxidsnål ekonomi och mildra effekterna av klimatförändringar.

Men förespråkare för CO2-EOR hävdar att det kan vara ett användbart verktyg för att minska utsläppen av växthusgaser samtidigt som det ger ekonomiska fördelar. Genom att använda infångad CO2 för EOR, lagras CO2 under jord tillsammans med oljan, vilket kan ge en säkrare och mer långsiktigt lagringslösning än andra alternativ för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) som lagrar CO2 i geologiska formationer som kan vara mindre säkra.
Dessutom kan intäkterna som genereras av den ytterligare oljeproduktionen bidra till att kompensera kostnaderna för CO2-avskiljning och lagring, vilket gör CCS mer ekonomiskt lönsam.


Var används CO2-EOR, finns exempel?

CO2-EOR har använts på ett antal platser runt om i världen, med de mest omfattande tillämpningarna i USA. Några exempel på CO2-EOR-projekt inkluderar:

Permian Basin, Texas: Permian Basin är en av de största oljeproducerande regionerna i USA och har varit föremål för omfattande CO2-EOR-operationer i flera decennier. Den CO2 som används för EOR i Permian Basin kommer från naturligt förekommande reservoarer i västra Texas och New Mexico.

Weyburn-Midale, Kanada: Weyburn-Midales oljefält i Saskatchewan, Kanada, har varit platsen för ett CO2-EOR-projekt sedan 1990-talet. Den CO2 som används för EOR i projektet kommer från ett koleldat kraftverk i North Dakota och transporteras via pipeline till oljefälten i Kanada.

Sleipner, Norge: Gasfältet Sleipner i Nordsjön har varit föremål för ett CO2-EOR-projekt sedan 1996. Den CO2 som används för EOR i projektet kommer från naturgas som produceras från fältet och återinjiceras i reservoaren tillsammans med den producerade oljan.

Detta är bara några exempel på CO2-EOR-projekt, och det finns många andra projekt i olika utvecklings- och driftstadier runt om i världen.

Ovanstående är ett test av en ny funktion




   TS
Användarvisningsbild

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

skogshare  
#793614 Jag är övertygad om att CCS i samband med fossilrelaterade utsläppskällor och BECCS för CO2-avskiljning vid biogena utsläpp kommer att ersättas av begreppen/förfarandena CCU och BECCU, där U:et i båda fallen står för utilization. I stället för att som i de förstnämnda fallen lagra koldioxiden i framför allt hålrum i berggrunden under havsytan utanför t.ex Norge till höga kostnader, kommer koldioxiden då att återvinnas och användas lönsamt i industriella processer och för andra ändamål.  

Användarvisningsbild

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

Stallakärr  
#793874 Energimyndigheten fick av förra regeringen ett uppdrag att göra en omvänd auktion på koldioxidutsläpp riktad mot ccs. Den blev uppskjuten och skall komma under våren enligt hemsidan.
Hushållningssällskapet har tagit fram en modell för att beräkna koldioxid krediter vid spridning av biokol på åkermark.
Det vore fantastiskt om en liknande togs fram för skog. Den skulle då möjliggöra deltagande i auktionen.

Användarvisningsbild

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

skogshare  
#793915 På samma sätt som det finns alla möjligheter att återvinna och lönsamt utnyttja återvunnen koldioxid från CCU och BECCU menar jag att det inom en rimlig framtid kommer att finns alla möjligheter att också utnyttja det vi nu betraktar som utbränt kärnbränsle i framtidens 4G-kärnreaktore,r förutsatt en kraftfull internationell utvecklingssamverkan. Även om det inte tillhör trådämnet är det ändå en intressant parallell i "spåkulan".

Användarvisningsbild

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

Torbjörn Johnsen  
#794062 Vi pratade mycket om BECCS i det senaste poddavsnittet i fredags. Ni hittar det här, ca 13.30 in i podden:
https://skogsforum-podcast.simplecast.c ... -beccsvart

Är BECCS (gäller även CCS) "Kejsarens nya kläder"? Vi förhåller oss något skeptiska till det hela av flera skäl:

- Det går åt mer energi bara för att driva BECCS/CCS vilket gör att det behövs ännu mer bränsle alternativt att man får ut mindre av samma mängd.

- Processen som testas av Stockholm Exergy förutsätter stora mängder pottaska i processen. Var kommer den ifrån (Kina?), hur mycket energi går det åt för att framställa den och hur miljövänlig är denna energi (Kinas energimix?)

- Bidrar "slutförvaringen" av den infångade koldioxiden till att ännu mer fossilolja kan pressas upp ur borrhålen? Olja som annars hade blivit kvar p g a olönsamhet?

-Ekonomin i hela systemet: Ska svenska och europeiska skattebetalare finansiera storskaliga investeringar i en teknik som annars inte är lönsam för företagen att satsa på? Och ska samma företag i så fall kunna sälja kolsänkan som uppstår och behålla dessa intäkter?

Det som är mest skrämmande i allt kring CCS/BECCS är att det knappast verkar finnas några kritiska röster alls. Varken bland politiker eller näringsliv. Alla vill att det ska fungera men i praktiken finns väldigt många frågetecken.

Avatar Fallback

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

Bosse1  
#794065 Men hallå det ger ju nya jobb,
blir inga nya tjänster att betala någon för äkta kolinlagring 🙃
1677502304_offentligatjaenster.jpg


https://hallbartbyggande.com/bio-ccs-ka ... -nya-jobb/

Avatar Fallback

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

Engelthon  
#805194 Hade missat detta. Mycket bra skrivet Fredrik 😁👍

Senaste poden så sa ni nått som jag inte riktigt förstod.

Det var att man skulle få betalt för att sälja BioCO2 till oljefälten? Inte att man ska betala? Om det är så att man får betalt för rökgas renad BioCO2 (kontanimerad) så har vi en helt nytt läge.

Skulle behöva lite referenser på det.

För mig som jobbat med att ersätta sodapannan i 30år med en utsläppsfri process, och istället producera produkter är helt avgörande.
Den BioCO2 som produceras i de processerna kommer inte från förbränning utan från fermentering och kondencering vilket gör att den inte är kontanimerad och klarar en renhetsgrad på 99,999% vilket är av medecinsk kvalitet. Priset ligger kring 2-3kr/kg. Infångning och rening är enkel och görs i en vattenskrubber. Effektiviteten är ca70%. Även ammoniak och svavel fångasupp i vattenskrubbern.
Kostnad för Infångning, skrubbning, extrahering, anrikning och lagring ligger kring 1,5kr/kg.

(Att använda vattenskrubber och fånga upp CO2 i rökgaser är inte möjligt.)

Om vi tar ex Vallvik så producerar de ca750.000ton CO2 på knappa 200.000ton massa.

Sampo plattformen utan sodapannan producerar 200.000ton massa men även 350-400.000ton andra produkter samt 100.000ton BioCO2 som kan användas till växthus, vattenrening, livsmedel, kyla etc.
Detta kan inte rökgasutvunnen CO2 användas till.

Den mesta delen CO2 (90%) som används idag till växthus, vattenrening, livsmedel, kyla etc. Kommer från ångreformad naturgas där man framställt vätgas från naturgas. Den CO2 är mycket ren. Resterande 10% Kommer från fermentering och biogasuppgradering.

Användarvisningsbild

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

skogshare  
#805245 Jag menar återigen att S:en i både CCS och BECCS genom kraftfull satsning på FoU snarast måste komma att ersättas av U för Utilization. Alltså att den infångade koldioxiden storskaligt utnyttjas för olika nyttiga och lönsamma ändamål som i industriella processer. Att evighetslagra den framstår som ett enormt resursslöseri.

Avatar Fallback

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

Hema  
#805267 För att minska co2, måste vi gömma undan den någonstans. Vi måste således ta bort den i alla processer.

Om man börjat med att beskatta djuruppfödning på Nya Zeeland, med pruttskatt på boskapen. Så stannar nog inte galenskapen där.

Användarvisningsbild

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

Torbjörn Johnsen  
#805293
Engelthon skrev:Senaste poden så sa ni nått som jag inte riktigt förstod.

Det var att man skulle få betalt för att sälja BioCO2 till oljefälten? Inte att man ska betala? Om det är så att man får betalt för rökgas renad BioCO2 (kontanimerad) så har vi en helt nytt läge.


Jag tror inte att vi menade att man skulle få betalt av oljefälten utan de vill nog ta betalt för sin "tjänst" att lagra CO2. Det vi troligen avsåg var att den som fångar in CO2 via t ex BECCS kan sälja själva kolsänkan detta innebär. Den går att sälja till något anat företag som har behov av att köpa kolsänka på samma sätt som det idag handlas med kolkrediter på olika håll i Världen. Det vi även har diskuterat i flera poddar är det orimliga i att massabruk och/eller värmeverk förväntar sig miljardbidrag och subventioner för att få tekniken på plats men ändå förväntar sig att fortsatt äga hela affären kring kolsänkan. Vi skattebetalare ska betala för en dyr teknik så att skogsindustri/värmeverk kan sälja kollagring som ju initialt skett hos skogsägaren.

Avatar Fallback

Re: Frågor och svar om CCS, Carbon Capture and Storage

Engelthon  
#805402
Jag tror inte att vi menade att man skulle få betalt av oljefälten utan de vill nog ta betalt för sin "tjänst" att lagra CO2. Det vi troligen avsåg var att den som fångar in CO2 via t ex BECCS kan sälja själva kolsänkan detta innebär. Den går att sälja till något anat företag som har behov av att köpa kolsänka på samma sätt som det idag handlas med kolkrediter på olika håll i Världen. Det vi även har diskuterat i flera poddar är det orimliga i att massabruk och/eller värmeverk förväntar sig miljardbidrag och subventioner för att få tekniken på plats men ändå förväntar sig att fortsatt äga hela affären kring kolsänkan. Vi skattebetalare ska betala för en dyr teknik så att skogsindustri/värmeverk kan sälja kollagring som ju initialt skett hos skogsägaren.


Jag kan ska vara ärlig och säga att jag har inte hängt med i alla politiska turer kring CCS. Jag är rätt insatt i de tekniska delarna kring CCS som har sina upp och ner sidor. Problemet är som jag skrev att lilla Vallvik producerar ca: 200.000ton massa och ca 6.000ton tallolja men släpper ut 700.000ton CO2. Vad man pratat tyst om i 10år och mer eller mindre duckat att man släpper ut CO2 oavsett om den är biogen eller inte. Nu ligger man med huvudet på stupstocken.

Vad man nu säger är att man inte är hållbara genom de stora utsläppen av CO2. Väger man in biogena utsläpp med övriga fossila utsläpp så kan man inte kollagra i skogen då blir det ett nollsummespel. Ärligt talat förstår jag inte hur de räknar och precis som du säger så pratar de över huvudna på skogsägarna. Men det ska det bli ändring på!

Jag vill påstå att man måste gå en annan väg en den man har idag. Den leder rätt in i en återvändsgränd.
Kemiska massaprocesserna behöver en återvinna kemikalierna vilket sker genom förbränning. Den dominerande processen idag är Sulfatprocessen där man kokar flisen alkaliskt i högt pH vilket gör att hemicellulosan (Sockret) inte kan användas, Ligninet kondenceras och blir inte vattenlösligt och cellulosan angrips genom alkalisk hydrolys det villsäga lägre massa utbyte.

Idag blir skogen ca: 20% sågade trävaror och 20% blir papper och massa resterande 60% eldasupp. Jag har focusera på att hitta olika sätt att angripa de 60% som idag eldasupp. Ett att det är vist ressurslöseri men det ger även negativa miljökonsikvenser.

Det första är att man måste gå i från Sulfatprocessen till Sulfitprocessen och varför då?
1. Då man kokar i sulfit så hydrolyseras cellulosan utan hydroxidjoner i en lägre pH vilket bevarar hemicellulosan (sockret) så att man kan använda det till att framställa alkoholer, proteiner, bio-plaster, kemikalier etc. Idag produceras över 90% av all alkohol från eten (olja och gas) nästan 10% kommer från jordbruk (socker, majs, spanmål, potatis) och mindre än 0,02% kommer från träd.

2. Ligninet sulfoneras vilket gör att det bevaras som en vattenlöslig polimer. Denna har många intressanta egenskaper. En speciell egenskap är att man kan framställa syntetiskt vanilj genom att extrahera lignosulfonaten till vanillin och där efter till mängd olika finkemikalier. Även här är 90% av all vanilj som kommer från fossilolja. Så garanterat när ni går och köper en glass så slickar ni i er fossil olja. Fram till 80-talet var faktiskt 90% av all syntetisk vanillin gjord från skogen. Men pågrund av nerläggningarna av sulfitfabriker så försvan detta och ersattes av oljebasserad vanillin.
Men man kan även använda Lignosulfonat i mängder av produkter allt från dambildare till plastersättning då det är en otrolig polimer att vara allsidig, och den kan bara framställas i en sulfitprocess.

3. Cellulosan som faktiskt är socker (glyckoman) bevaras under den mildare hydrolysen i en sulfitprocess. Detta gör att man får en lättblekt massa samt att man får ett högre utbyte. Nackdelen är att cellulosafibern är ca: 50% svagare än en Sulfatfiber. Dessutom är den mer svåravvatnad. Detta gör att pappersmaskiner med högkapacitet tapar produktionskapacietet då man måste köra långsammare och tjocker papper.
Men som specialmassa för att ersätta plater, textilier, foder, blöjor, hygien, wellpap etc. är sulfitcellulosan i bland bättre men minst likvärdig som sulfatmassan.

4. I sulfatprocessen finns få val av kemikalier och alla basseras på natrium i ett eller annat läge vilklet betyder att man måste ha en sodapanna och en klakungn (masaugn). I sulfitprocessen finns flera olika kemiska baser att välja mellan. Den som var vanligast 1a generationen som fram till 1960-70-talet hade kalicium som kemisk bas och som inte kan återvinnas då den blir till gips. 2a generationens var Magnesium och Natrium. Av dessa två var magnesium lättast att återvinna i en enkel återvinningspanna. Det vanligaste sättet heter Magnefit processen. Natriumsulfit var den bästa tillsammans med ammonium att framsälla massa. Den hade många gånger likvärdiga egenskaper som sulfatprocessen men mycket avancerad kemikalieåtervinning. ammonium processen kunde inte återvinna ammonim delen uten svavlet genom förbränning.
idag produceras ca 6% av den globala marknaden med sulfitprocessen. Men med en global befolkningsökning på 83 miljoner människor per år (Ett Tyskland per år) väntas bara den globala texilieförbrukningen öka med 2-5miljoner ton per år var av ökningen på 98% kommer från oljebasserade textilier. Bara att föda 10% av denna marknd skulle man behöva bygga en fabrik på 300.000ton vilket motsvarar en årsförbrukning av ved på 2.000.000m3 massa ved.

5. Att kunna göra en process sluten och miljövänlig så måste man ta bort sodapannan. Problemet är att man måste ersätta den tappade värme och elproduktion med nått annat. Men igengeld så kan man utvinna alla vedämmnen till förnyelsebara produkter.
Men det behövs en kemisk baskemikalie som kan återvinnas utan att men behöver förbränning och som minst är lika bra som sulfatprocessen vilket jag hittade i ammonium sulfitprocessen. Här kan man istället kondencera ut kemikalierna i stället för att förbränna vilket är både energisnålt samtidigt som man får gratis vattenrening på köpet.

Detta sammantaget kan man öka utbytet så man i stället för att förbränna 60% istället får ut mellan 40-55% säljbara produkter och de 5-15% blir energi i stället för 60%. Detta gör att en fabrik som producerar 200.000ton massa även producerar 400.000ton andra produkter som alkohol, protein, lignin, bioråolja, biogas etc. och CO2 utsläppen sjunker till ca: 100.000ton i stället för 700.000ton som i en Sulfat process.

Vad jag ställer mig frågande till är om denna ökning av fossilfria produkter som på 400.000ton kommer att vara ekonomiskt mot att man istället produucerer 700.000ton CO2 som man ska lagra i marken?

Dessa 400.000ton fossilfria skogsbasserade produkter som är i sig är en kolsänka och samtidigt trycker undan 400.000ton fossila råvaror inte skulle vara mer ekonomiskt än att fånga in 700.000ton CO2 som ska lagras och bara skulle gynna mer produktion av fossila produkter är för mig galet, vilket tyder på att det kommer med stor sanolikhet bli så efterssom det går mot all sund förnuft.

Men om vi spiunner vidare på EU så har man ider om att 16% av Svenska skogen skulle inte avverkas. Hur har skogsindustrin tänkt där? Efterfrågan på skogsbasserade produkter kommer att öka samtidigt som man krampaktigt hållerfast i processer som har nått vägsände. Tyvärr kan man inte upphäva de fysiska och kemiska lagar som finns utan bättre att spela med dem.
Men vi måste från skogsindustrin sida kunna öka produktutbytet från trädet vilket är fullt möjligt med enkel känd teknik.
Så man skulle kunna kalla SAMPO plattformen för CCU i stälet?

 Besvara  
  • Sida 1 av 1
Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).