tis 30 apr 2024, 20:02#842631
Min pappa tog sista andantaget, och sov bort tidigt i morse.
Det var väntat, och han själv var beredd och förstod sitt läge väldigt bra.
Som han förstod presis allt, och vi kunde prata om allt. Inte sällan - utan ord.
Mamma lever men har alzheimer. Hur mycket hon förstod är svårt att säga, men psalmerna kom från ryggmärgen i allafall.
Släktningar i hans åldern är mest borta. Har varit redan länge.
Vi är fyra sönner och tolv barnbarn. Vi alla är nära och så var han med sina syskonen också. Tror det bär honom genom alla tunga åren, och kommer förhoppningsvis bära mig också.
Känner mig sorglig men samtidigt lättnad. Pappa får nu vila i Himmlens hem.
Konstigt hur jag nu plötsligt ser hur lika vi var. Jag och pappa.
Hannu
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"